När ens barn slår sig i munnen då gör det ont rätt in i benmärgen!

Jag är inte äckelmagad, jag kan torka andras spyor och bajs, "löss letning" ser jag som en sport. Jag tycker inte att det är så mycket att hispa upp sig för när ens egna barn eller andras barn slår sig. Inte för att jag inte tycker synd om eller inte kan känna empati. Utan jag anser att är man vuxen då måste man behålla lugnet och inte överfjanta situationen.  

 Men när det gäller munnen då knyter det sig i magen på mig. Och jag har inte en aning om varför det området är så känsligt för mig. Men tex så tycker jag att lösa tänder är äckligt och jag vill inte känna på mina barns lösa tänder. Nix den biten får Tompa ta.

Men iallafall, igår var den där olyckan framme som den är när det finns barn och speciellt små barn omkring en.

Vera hjälpte glatt till att duka fram frukosten, hon snubblar och trillar givetvis så att underkäken hamnar på barnstolens stolsben och käken går ihop utan att den lilla tungan hinner flytta på sig. Det jacket som blev i tungan var inte att leka med kunde Thomas konstatera. Så in till sjukhuset bara för att få det uppkollat, vet att man helst inte syr i munnen. (Hade det varit på fingret hade nog blivit en tre, fyra stygn) Så idag går jag hemma med en förövrigt pigg tjej med en svullen tunga som mamman helst inte tittar på:)

 Vilken tur att Vera gillar välling, glass och yogurt.

Ett äldre kort på en ledsen Vera.

Har dokumenterat skadan på den lilla tungan men det är inget som jag tänker dela med mig av.

Har en dotter som har börjat blogga. Under total uppsikt av sina två föräldrar. Hon fick välja om bloggen skulle vara låst eller om det bara skulle kunna gå och kommentera från medlemmar. Hon valde det sista.

Ha en fortsatt trevlig måndag!

Kramar från mig.