Det där med studenten den är ju väldigt speciell, tror dom flesta (som tagit studenten) minns den dagen. Pirret av förväntningar att man hade hela livet framför sig, känslan av här livet här är jag kom och ta mig. Jag minns den dagen väldigt tydligt, känslan av ett nytt kapitel i livet låg i luften. Även om jag var osäker på vilken stig jag skulle ta så visste jag att i framtiden kommer jag läsa vidare men just efter gymnasiet kände jag inte för det utan valde att jobba ett år. Nu har vårat andra barn tagit studenten och det känns ju lite små konstigt, "hur gick det här till när blev han så stor"! Men det finns också en enorm lättnad som förälder att känna. Nu har vi liksom gjort vår bit och nu är det den unga vuxnes tur att ta helt eget ansvar över sitt liv. Vi har försökt att ge dom allra bästa förutsättningarna i alla fall som han kan bygga vidare på.
Men åter till för en vecka sedan, vi hade planerat veckan väl så vi inte skulle vara så stressade på dagen och till min förvåning var vi så välplanerade att det fanns inte en tillstymmelse till stress på självaste studentdagen. Abbe fick magsjuka under fredagen så det var ju bara at meddela alla gäster om läget och med full förståelse var det några som kände att de fick stå över att komma hit och fira.
Smörgåstårta och jordgubbscheesecake hade Nick beställt vilket visade sig vara ett bra val för att få planeringen av tiden att hålla mer än väl, har aldrig varit klar i så god tid.
Så stolta över dig Nick! Du har kämpat väl!!
Nu har semestern börjat mig och jag känner pirret ungefär som en student som tar sina första kliv in i framtiden.
Kramar
