Att vara rädd och få vara lycklig och andas ut

Vi har gått runt med en oro jag och T nu i några veckor. Men idag kunde den få släppa och vi kunde andas ut, för denna gången. Tror jag har skrivit om det förut någon gång sådär i förbifarten, att jag har oftast någon gång under dagen ett "katastroftänk". Som t.ex. alltid när jag kör bil eller mer när jag lämnar stadstrafiken. Fråga mig när jag kör om olika faror och katastrofer som kan uppstå enligt min hjärna när jag kör. Det är inte rationellt mitt "katastroftänk" det håller liksom inte, jag vet. Men vem är jag och tro att inget dåligt ska hända mig och mina närmaste. Nu är detta sättet att tänka inget som hindrar mig i min vardag eller drar ner mig mentalt. Så det är liksom inget som hindra mig från att leva, så att säga. Men jag har det i mitt bakhuvud.  

Oron nu har gällt en liten kula/ knöl i Veras vänsterarm och den blev undersökt för några månader sen, med förklaring att det var en ärrbildning typ från ett insektsbett typ mygga eller från hennes vaccin. Att det skulle kunna ta upp till ett år för den att försvinna. Men den växte istället och huden ovanför blev lite lätt blåaktig som ett blåmärke. Så att den lilla knutan/knölen växte gjorde oss oroliga. Även om man är rationell i sitt tänk, att oddsen att det skulle vara något allvarligt just där.  Men som många med mig, misstänker jag så går min tanken på att knölen är lika med cancer. Inget av oron visar vi givetvis, utan det är en tyst tanke i huvudet. Men idag fick Vera komma på besök igen och den plockades ut direkt på plats och den visade sig var en talgknöl. Det som vi trott, den rationella tanken. Tacksamheten att få var den som ännu en gång kan få andas ut är så ljuvlig.

Så när Vera fick sy fick katten Mio ta bort sina stygn. Denna katt har typ snart gjort upp sina nio liv, en katt med mer otur får man leta efter. Han har gått runt med en varböld vid ena örat som har bildats efter ett kattslagsmål misstänker vi och såret har inte velat läka, trots att han har fått bära "dumstrut". Så sprack bölden vid ett tillfälle när vi trodde att såret var i stortsett läkt, uj vad vi fick tömma honom på var i badkaret. Så dagarna innan nyår var det bara att åka till djursjukhuset och sätta in ett dränage. Nu ska vi bara tvätta honom och se till att "dränage hålen" läker lugnt inifrån och dumstruten stannar på, tills allt är läkt. Tänker inte visa några smaskiga detaljer på Mio det är eller har inte varit en vacker syn. 

Istället får det bli keramik! Ja nytt år ger nya idéer om keramiken. Nu gjorde jag krukor till mig själv men stannade vid två känner att jag vill nog inte ha likadana överallt. Tycker nog att det blir lite för ordningsamt här hemma i fönsterna. Färgen på krukorna vet jag inte än, tror dessa blir vita, men sen ska jag göra någon mer "bullig" kruka och den får bli grön. Blir mer och mer kär i grön, det är en himla vilsam färg tycker jag. 

Det är bra och kunna dreja på två skivor bredvid varann, då kan jag hålla koll på ungefärlig storlek och form. Jag är för ögonmått och tycker mäta är skittråkigt, i alla fall när det kommer till att hålla på och mäta mitt i mitt skapande. Rimligt eller hur?.

 

Kruka uppifrån rätt smal nedåt och vidd uppåt. 

I natt ska jag sova gott har sovit oroligt i flera nätter nu och vaknat vid halv tre och inte kunnat somna om. 

Ha en härlig helg så här sista helgen innan jullovet är över, för denna gång. 

Kramar

Lina

Det där med flyget

Vi har aldrig rest med våra barn på det sättet det vill säga att ta flyget till semesterplatsen och det är inget vi heller kommer att göra som familj. 

Vi lever i ett samhälle där väldigt många sätter likhetstecken med resande och flyg och det påverkar såklart även våra barn och de stora barnen har haft önskan att flyga. Så vi kompromissar lite med våra barn på bekostnaden av miljön (våra barns- och ditt barns framtid) och har sagt att de får önska en resa med flyg när de fyller fjorton/ femton om det känns viktigt att få flyga för dem. Jag flög senast på 00-talet och kommer förmodligen aldrig sätta mig på ett plan igen (om nu inte flygindustrin ändrar sitt bränsle), så det blir Tompa som får "offra sig". Han är dessutom betydligt mer van att resa ensam än vad jag är, även om han inte hade flygit sen 1999. Det som jag tycker är så himla härligt är att fler börjar ifrågasetta detta med att flyga helt obrytt och många influencers börja höja sina röster inte bara mot flyget utan mot hela det klimathotet som vi faktiskt står inför. Har ni kollat in klimatklubben på instagram?  Gör det! här delas det klimatsmarta idéer och du kan dela med dig av dina egna idéer kring att leva mer hållbart. Emma är en av grundarna bakom klubben jag har följt hennes blogg i några år nu och jag tycker det är så bra att leva hållbart börjar bli "inne" och inte bara att köpa secondhand utan att tänka helhet.

Följande stycke har Thomas smugit in:
När det gäller semestrar så kommer vi som familj semestra utan att flyga och i det se det som ett äventyr och mer utvecklande, som en större upplevelse oavsett vart resan tar vägen. För ärligt hur ospännande och totalt turisthomogent är alla bilder man ser från flygsemestrar (charter). Alla har likadana bilder, alla gör samma, allt ser likadant ut och alla gör samma unika grej. 

Det är skit jobbigt att behöva ändra sitt sätt att leva men det går faktiskt och man kan börja i små steg. För det är riktigt jobbigt och ifrågasätta sig själv och sina egna val, det svider det är betydligt lättare och ifrågasätta andra människors sätt och val.


. 

Ett bad i en liten sjö på en liten del av jorden som kan var exakt lika exotisk som ett bad i medelhavet.

Men nu är det äntlig helg! Hur ska ni spendera helgen? Här får det nog bli en tur till stugan, läsa lite och kanske att hinner fixa en byrå. Vill få bort färgen från den men jag tror det är helt kört, men jag måste testa

Kramar
Lina