..det är så jobbigt när Jack får det. Man ser hur annsträngt det är att andas för honom. Igår natt var kruppen riktigt elak, fick gå ut och sätta oss på trappen mitt i natten. Sen ringde jag faktiskt Ryhov och när jag ringer sådana samtal mitt i natten ja då är jag orolig.. Men natten gick så Thomas och jag är idag som två döda sillar. Tur att Vera är ett så sovande litet barn som hon är, det underlättar väldigt mycket i vardagen speciellt när andra i syskonskaran kräver lite extra..Så nu hoppas vi på en rätt ok natt efter att vi besökt sjukan och Jack har fått i sig kortisontabletter..
Nu tänker jag klunka vidare på min latté sen blir det nog ett bad.
Kramar från mig..