Att ha tåliga barn är ju väldigt skönt, inget gnäll i onödan helt enkelt. Men när de inte säger till när dom märker att något inte står rätt till utan härdar ut, då känner man ju sig lite halvt dålig som förälder. Märkte i går precisis innan vi skulle iväg till skolan och Olle som skulle till förskolan, att Vera sprang på toaletten för fjärde gång under morgonen. Givetvis anar jag att hon har en urinvägsinfektion och när hon säger att det gör ont och har så gjort ett tag när hon kissar är det ju bara för mig och andas lugnt och fundera på vem ska jag ringa först av alla? Det är ju ett gäng samtal och sms som måste göras, Förskolan och säga att Olle blir sen? mitt jobb som då gäller två olika verksamheter skolan/ undervisning och fritids? Veras förskola de skulle ju på bad på morgonen, vårdcentralen det blir ju lätt fullt i deras bokningar för dagen?. Jag valde mitt jobb för jag skulle ha lektion inom 40 min. Svettigt värre kan ju meddelas;) Men allt hanns med och vi fick tid på vårdcentralen också:) Så idag är vi hemma och Vera springer inte lika ofta längre på toan men det gör fortfarande ont så vi får se hoppas det var rätt antibiotika.
Har en massa pellisar som typ inte får plats i fönsterna än så de som ska ut till stugan får så länge bo i trappen. De ska planteras om och sen, snart är det nog tillräckligt varmt för dom att flytta ut till stugan och pryda glasverandan där.
Jahop då var det väl dags för lunch här hemma för mig och Vera.
Solen tittar fram nu så hoppas ni får en lite varmare dag i dag alla!
Kramar Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar